lördag 10 januari 2015

Tivolit är i stan...

Tivolit = oss! 

Ja, det är ungefär så det känns. Det är inte många som är så ljushyade som vi är och det märks på hur folk är. Ni får inte missförstå mig, människorna är SÅ trevliga. T.ex. så var det en man idag som visade vägen till ett shoppingcenter, väldigt långt bort bara för att vara snäll, helt sjukt. Däremot väl på detta shoppingcenter så var vi den stor attraktionen. Barn sprang runt oss, viskade och pekade, samt kom fram och prata med oss. Man märker att alla är inte vana vid att se en så ljushyad (eftersom vi är bleka som få). På hospicet har dem även sagt att vissa kanske aldrig sett någon så ljushyad och från Sverige så de kan ställa en massa frågor och tycka vi är annorlunda. Eftersom folk är så trevliga och hjälpsamma trots detta så är det inget som stör oss, dock är det en intressant upplevelse, vi var inte beredda på det. Det är roligt att vara lite exotisk =D! 

Det här med ändrad teori för c-uppsatsen...

För er som inte vet så har vår frågeställning hela tiden handlat om vilka omvårdnadshandlingar man utför för att främja palliativa (personer i livets slutskede) patienters livskvalite. Detta är dock inte filosofin man har här har vi fått lära oss idag. På det här hospicet arbetar man inte för att främja livskvaliten utan man arbetar för att främja kvaliten på ens död. Läkaren på hospicet berättade väldigt mycket för oss idag och förklarade att här på hospicet så handlar det om att ens död ska vara bekväm, inte att livskvaliten skulle främjas. Så vår fråga som vi måste ställa oss nu är ska vår tes omformuleras eller ska den vara den samma?! Vi blev varnade för att detta kunde ske och det är först nu man förstår vad folk menade. Det är svårt att få till en frågeställning som är bra och som passar alla former. Tur att vår handledare i Sverige är toppen att bolla tankar med :). 

Hospice.

Idag har personalen på hospicet bjudit oss på mat, Fungi. En nationalrätt här i Antigua som är gjord på Ocra och majspulver eller något liknande tillsammans med kyckling. Det var en intressant smakupplevelse. Jag tyckte om det, Vickie var mer osäker. Personalen är så trevlig och rolig, lite galna också (på ett positivt sätt). 

Annars har vi fått lära oss regeln, var inte med om en olycka på Antigua! Tydligen så finns det inga resurser här för att ha en blodbank, så det är hela tiden brist. Vid en olycka så kan man kallas in för att donera blod. De hade heller inga möjligheter till att plocka ut blodets beståndsdelar t.ex. trombocyter. Så med andra ord inga olyckor! 

Även om vi varit på hospicet nu några dagar så fortsätter det komma upp saker som är annorlunda jämfört med Sverige. Det är så mycket som vi ser som självklart men får nu lära oss att det är inte självklart. Man får verkligen lära sig och får en större förståelse över vad vård verkligen innebär och att det inte alltid handlar läkemedel och resurser utan att vi ibland kan glömma patienten i sig. 

En ny upplevelse är antibiotika som pulver, vet någon vad det är för något? Har vi det i Sverige? Här har man det och sätter på trycksår. Väldigt intressant att se, men vi visste inte ens att man kunde göra det. Ännu en lärorik upplevelse!! 

Här kommer lite bilder: 

Nationalrätten Fungi med kyckling. 

Mumsfilibaba!

Några av den härliga personalen på hospicet. 

4 kommentarer:

  1. Men så intressant! Inte livskvalitet, utan dödskvalitet. Pratar vi ens om det i Sverige?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Sverige känns det som att vi mer fokuserar på livskvalite men att man ser det som att det pågår tills patienten går bort. Deras tankesätt här är som mer spirituellt känns det som.

      Radera
  2. Hej,
    underbart att se att ni är framme, har blivit väl bemött och omhändertagen, att boendet ordnat sig och att ni på alla sätt och vis ser ut att ha det bra. Fantastiskt med värme, men var försikiga i solen. Aldrig dock roligt med mygg, de kan verkligen så små de är vara en riktig plåga. Hur gick det med myggnät och kom ni ihåg att ta med myggmedel? Elektriska myggjagare kan ju vara bra att ha på en stund innan läggdags, men kanske besväras ni mest av dem dagtid?! Det låter också betryggande att ni har fått goda kontakter på hospicet och har hunnit påbörja er tid där. Förstår om intrycken är många och att det är annorlunda än här hemma i Sverige. Detta var ni ju dock förberedd på, hur man sen påverkas av det kan vara svårt att förbereda sig för. Tillåt er att reflektera och prata mycket med varandra och personalen. Gällande er tes om vård i livets slut för att främja livskvalitet, kan jag tipsa er om frågan; "kan du berätta mer". Det är lätt att vi utifrån svar (oavsett vi samtalar/intervjuar någon i Sverige eller någon annanstans) tror oss förstå och bildar oss uppfattningar utifrån våra föreställningar. Genom att be personen berätta mer kan ni få berättelsen/beskrivningen att "gå vidare", vilket kan ge svar på de frågor ni har. Vi kan fortsätta diskussionen gällande ert arbete på mejlen, men tänk också på att oavsett var vi är lever vi så länge vi är livet. Vad som händer/vår syn på vad som händer därefter kan dock skilja sig vilket ju är intressant i sig och kan påverka fokus på den vård som bedrivs i livets slut. Ha det nu så gott och hör av er när än det är något.
    H. Päivi

    SvaraRadera
  3. Det är kontinuerliga diskussioner här hemma om saker som pågår på hospicet. Det är lärorikt och det ska bli kul att sen få komma hem och delge alla om hur det är här. :).

    SvaraRadera