Helgens händelser + besök på sjukhus

Så var ännu en helg förbi och vi har nu varit här i 3 veckor. Det känns som ingenting samtidigt som det känns som en evighet. Det är svårt att beskriva hur man upplever tiden men så länge det är roligt så borde det ju inte spela någon roll :)! 

Helgen som gått har varit en lugn helg, en helg vi behövde. Lördagen spenderades på stranden under förmiddagen för att sedan åka till hospicet och utföra en intervju. Stränderna här är så magiska, turkosa vatten, vita stränder, palmer och snäckor, jaa allt som man kan tänka sig. Dock så var det ju en liten sak med det där med sol, solbränna. Att jag har bränt mig går inte att missa, JAG LYSER. Trots SPF 50 så ville solen inte vara lika snäll mot mig eller mot Vickie för den delen som också brände sig men inte alls lika mycket. Det gäller att passa sig men det var härligt. 

Intervjun på lördagen var hur bra som helst. Personen vi intervjuade sa så mycket saker som är vettigt och som kan komma till användning i vår c-uppsats. Intervjun varade i en timme men jag lovar vi kunde ha fortsatt en timme till. Vi har verkligen kommit igång med uppsatsen nu och det känns bra. Även om det är mycket kvar och det är mycket jobb så är det skönt att det går frammåt. Det blir också mycket lättare när skolan ger så bra stöd och peppar oss, samt verkar tycka att vi är på rätt spår trots våra egna spontana beslut så det känns riktigt bra. 

Såå söndagens äventyr, SundayFunday. 

Vi åkte ut med Mr. Moreno samt en kompis till honom Monnell. Vi åkte runt till olika ställen, drack vin, åt så ENROMT god mat, badade i poolen till solnedgången. Ja en helt fantastisk söndag. Det är verkligen så kul att hänga med Mr. Moreno eftersom att visar oss ön, är rolig och lite galen också (haha). Sen att han tar oss till lyxställen gör ju inte saken sämre ;). 

Sunday Funday!!! 

Hospicemöte och snabb besök på sjukhuset.

Som rubriken säger började dagen med ett årligt möte angående Hospicet tillsammans med styrelsen och dem som är engagerade. Det var intressant att lyssna. Vi fick höra om deras utveckling, deras behov av saker, problem med deras mark och beskrivning över deras utveckling med personalen. Det är inte lätt att bedriva detta hospice så det är imponerande att dem klarar det så bra. 

Efter mötet följde vi med sjuksköterskan till sjukhuset för att träffa två patienter. Vi fick se akuten och en avdelning. Det var en speciell upplevelse och nu märkte man tydligt att detta inte är ett land med dem resurser vi har i Sverige. Sjukhuset är bara några år gammalt men ändå så såg det äldre ut, slitna väggar, golv och lite smått gammalmodigt. Vagnen som dem använde för förvaring av dropp såg ut som en verktygsvagn. Journaler låg helt öppet på bänken som vi kunde läsa. Patienter låg i rum uppdelade med skynken. Och mitt i allt precis bredvid ingången satt en patient och anhörig och gick igenom med läkaren om deras sjukdomar, röntgenbilder och deras behandling, helt öppet. Det var verkligen en stor skillnad. 

På våravdelningen fanns det inga enrum vad vi kunde se iaf. Det var rum med fyra patienter i varje rum. PVK:erna på patienterna var fastklistrade med genomskinlig tejp, inget skydd alls. Bara rakt in i huden. Rummen var trånga och det var inte mycket rum för patienterna att ha själva. En patient låg bunden till sängen med gasbinda för att han inte skulle dra ut en sond. Det var verkligen en ny upplevelse att se. Det är tungt att sa alla dessa saker men samtidigt så lärorikt och beundransvärt över hur dem kan erbjuda patienterna den vård som vi också erbjuder. Man börjar fråga sig om det egentligen är så att vi i Sverige använder för mycket resurser, överanvänder eller är det verkligen en brist här? Det är säkert en blandning men ändå tankeställningar som hela tiden kommer upp. 

Vi hoppas på att få åka till sjukhuset igen och va där en hel dag eller iaf gå runt och se hur det fungerar. Det känns som att det är verkligen en bra upplevelse att få se olika saker. Man måste ju passa på när man är här.